iams.blogg.se

Jadu nu var det första programmet av Ponnyakuten ute. Kikade på det idag och jag borde verkligen inte sitta här och blogga men jag känner att jag måste få ut lite av mina frustrationer.... OM DE KOMMENTARER som sprider sig som eld. Hur dumma i huvudet dessa BARN är, vilka idioter till föräldrar, hur orättvist det är att "dom" kom med och inte "jag" etc etc.

 

Först av allt tycker jag många av er ska ta och öppna ögonen och inte vara så jäkla trångsynta! Herre gud, vet ni att det är ett BARNPROGRAM ni tittar på? Vet ni att lägret håller på i endast 2 VECKOR? att inte ALLA kan vara med? Att de flesta barnen är i 12 års åldern och faktist inte vet bättre för de ser vuxna rida med sporrar osv.
Visst  bruden med sporrarna, kanske någon nånstanns skulle sagt att det skulle vara en bra idee att ta av dom MEN vem skulle våga säga det?
Klimatet i hästvärlden är det bitchigaste och elakaste jag har varit i kontakt med i mina 20+ år på denna jord (Och jag har testat på mycket vid sidan av ridningen).
På bloggar sprids det att man inte ska säga vad man egentligen tycker för då är man elak, man vill inte veta vad DU tycker för JAG vet bättre, inte konstigt att ingen säger till något i den riktiga världen... usch nej sorry nu pratar jag om annat!

 

Tillbaka till söndagens program.... Som sagt verkar många glömma att det är BARN som är med i programmet, med barn måste man vara PEDAGOGISKA. Om Tobbe hade gått till varje ekipage och bara "Är ni dumma i huvudet eller??" "Lär dig rida för du suger" etc etc tror ni inte att många av dessa kids skulle bli helt förstörda? "Ja men de skulle lära sig något" säger väl någon, ja det kan jag hålla med om, men det kan också skrämma iväg ungarna från hästarvärlden förevigt, att bli tillsagd av någon äldre suger när man är liten (när man är äldre också tbh) men att få skit för det man älskar mest från någon man ser upp till? PÅ TV??? Hade inte ni skitit på er och slutat med hästar forever?

 

Jag skriver inte detta för jag försvarar många av barnens sätt att rida, nej mycket av det var förfärligt att titta på, men då tänker jag att "man måste börja någonstanns". Jag ser sakerna från ett annat perspektiv än mitt eget. Så som både Tobbe sa och de flesta föräldrarna, bara för att man är förälder är man inte hästmänniska. Att köpa en häst kanske några kan fixa men att betala alla dessa pengar för att kidsen ska ha proffs-tränare varje vecka? Nej det funkar inte alltid så. Vad ni än säger så har dessa barn ponnysar, deal with it, är det inte bättre att de söker till Ponnyakuten och får en chans att lära sig något? Bara på castingen verkar de flesta få de råd de behöver, tex rid utan sporrar, börja om från början med grunderna, du är för lång etc.

 

Nej jag blir bara arg när jag läser om allt elakt som skrivs på bloggarna just nu. Visa lite medkänsla, de flesta av er sög nog också lika hårt på att rida när ni var 12. Dags och hoppa av era höga hästar och ta på ett par andra glasögon så ni kan se världen ur andra perspektiv. Detta är ett tv programm där barn ska spendera 2 veckor och få bukt med sina problem, de som blir uttagna ska även kunna fungera framför kameror och att vara borta från sina föräldrar i två veckor. Ponnysarna ska fungera osv osv, det är massa faktorer som spelar in. Om ni känner att Ponnyakuten inte är bra, starta eran egen "ponnyakut"-läger och gör det bättre. SUCK


Just det jag vill lägga till en stooor eloge till Linus och Grynet! Linus är nog min favorit, så jäkla söt och han är så himla duktig trots sin unga ålder! (Linus och hans familjs blogg hittar ni häääär) och ett till plus är att jag älskar hur serien är filmad och det är riktig fet musik! Well done SVT!

 

Jag funderar ofta på vad som är 'rätt' ridning? När man läser hästbloggar ser man KONSTANT i kommentarsfälten hur det skriv vad som är "rätt" och "fel". Många klagar på Nellie för att hon "ponnyrider" och racear runt på sina ponnys, drar i munnen och har sig. Tyra får höra hur hennes händer, ben, huvudet, tummar, tår, hår, ja allt är liiiite fel. Matilda Holmström får höra att hon inte låter Wanda vara häst (det känns som många satsande unga bloggare får höra detta!) vissa anser att träns och sadlar är djävulens verktyg medans andra vill ha så mycket läder som möjligt på deras hästar.

 

Vad är då "riktig" ridning? Är det hoppning? Dressyr? NH? Fälttävlan? Hur kommer det sig att vi alla har så olika syner på våra älskade hästar? Varför är vi så elaka mot varandra? Varför kan inte våran gemensamma kärlek för hästar vara tillräckligt för att vara snällare mot varandra? Eller är det kanske just denna, nästan obsessive love, som gör så många av oss galna?

 

Men tillbaka till frågan, vad är korrekt ridning? Vad är det bästa? Min personliga åsikt är att så länge hästarna inte tar skada av ens ridning är det de bästa alternativet.

 

MEN VAD ÄR RÄTT?? Vem tycker ni rider sina hästar bäst i bloggvärlden? Personligen är jag väldigt förtjust i Frida Hallgren och hennes Danny. Ofantligt fint ekipage.

 

ja ja nu har jag inte tid att sitta här, dags att jobba vidare med det jag ligger efter med..........

 

 

Peace
S

 

Hmm jag behöver lite inspiration till vad jag ska skriva om, eller vem. Något som är intressant som det brukar vara en massa kallabalik runt.

 

Detta har inte så mycket och göra med hästbloggar, utan lite mer personligt. Jag brukar inte ha nyårslöften eftersom det känns så strikt "suta äta godis", "sluta röka", "börja träna" etc etc.
Det jag har tänkt på är lite mera guidelines som jag ska försöka leva efter.

- Make an effort! Man (jag) mår bättre när man ser fräsh ut, man behöver inte gå ut och se ut som the Kardashians varje gång man går utanför dörren men om man klär sig i det man tycker ser bra ut och man känner sig bekväm i tror jag att man utstrålar confidence! Detta tycker jag även funkar i stallet, jag gillar att ha snygga, bekväma saker på mig när jag håller på med hästarna. Ska tilllägga att det inte behöver vara märkeskläder, det finns snygga enkla saker man kan köpa på Hööks eller Ullared, behöver inte vara dyrt för att vara snyggt!

- Planera! Okej detta suger jag på, jag är en människa som tar saker som de kommer, blir sällan stressad längre (tror även det har med ålder att göra) men efter år med extremmagkattarr har man lärt sig att oftast gör det inget bättre att stressa över saker. Men att ha en plan och säga "idag ska jag plugga, klockan 19.00 slutar jag för dagen och då är det chill-time, slökolla på TV och pilla sig i naveln" har hjälp mig att få lite struktur.

- Tänk på dig själv! Det viktigaste som finns är att du själv mår bra, då kommer dina vänner och familj också förmodligen mår bra för det finns inget tråkigare än att hänga med människor som är trista och ska gå runt och sulk 24seven. Detta är även viktigt när du umgås med din häst. Min gamla häst kunde verkligen känns av om man var på dåligt humör, då var han också det. När man håller på med hästar är det viktigt att må bra inombords och vara lungn så tror verkligen att det är viktigt att vara lite självsik när man håller på med hästar!

- Våga stå upp för sig själv! Jag har alltid varit en frammåt, oblyg brud. Jag menar inte att man ska vara elak men om något är fel SKA man säga ifrån! Jag tycker, även om hästvärlden är ofantligt svår att leva i, det är mycket skitsnack osv me om någonting är fel, hur du själv eller någon annan blir behandland SÄG IFRÅN!

- Tänk inte så mycket på vad andra tycker! Skit samma om de inte gillar vad jag har på mig, vad jag väljer att göra med mitt hårt, mina beslut, jag bryr mig inte! Samma borde vara med hästarna, om DITT ridsätt funkar för DIN häst, KÖR PÅ! Förhoppningsvis har du tillräckligt med kunskap att veta att du inte skadar hästen. Dock tycker jag att det är viktigt att lyssna på andra, fråga om hjälp, lyssna på lite konstruktiv kritik och använd det du lärt dig så att det passar dig.

Fick en kommentar om skillnaden att rida in och utbilda hästar, vad som är svårast.
Jag tycker att rida in en häst korrekt och ge dom en bra start, är svårt på ett sätt, om ni fattar? Att inte göra fel så de lär sig fel från början, men det är inte lika "svårt" som att utbilda en häst som har blivit inriden "fel".

 

Jag har gjort mycket av båda, vissa hästar är ofantligt lättlärda och hela utbildningen gick som en dans, busenkelt! Medans andra har varit.. well envisare och jobbigare! Min pärla gillade jag faktist inte alls under utbildningstiden, hon var ofantligt envis och "kossig" som jag kallar henne. Ena farten var SNABBT eller STOP. Huvudet i vädret och ofantligt oförskämd mot sin ryttare. Gud vad jag störde mig på henne i början. Jag kommer ihåg en dag så väl där jag hade gett mig FAN på att hon skulle sluta springa med huvudet i vädret, vi var utomhus på en rakväg och där skrittade jag och travade jag fram och tillbaka tills hon sänkte huvudet. Så fort hon gjorde det skrittade vi hem. Tog bara 40 minuter innan hon gav upp, efter det började våran fina resa tillsammans, i slutändan var hon min baby och vad roligt vi har haft, även om jag fortfarande får fnatt på henne ibland när hon "glömmer bort mig". Men vad ska man göra, hon är ett fuxsto....

 

Anyway vad jag skulle säga var att, att utbilda en häst korrekt är svårt, att rida in en häst är svårt, fast på helt olika sätt, och många klarar det, för vissa tar det bara längre tid eftersom de lär sig MED hästen medans andra lär hästen.

 

Så länge hästen mår bra och ingen skadas tycker jag att de flesta kan köra på, gäller bara att kunna läsa av hästarna och se vad som funkar för dom.

 

S

 

 

Detta är något jag ofta läser på bloggar, hur dessa bloggare har köpt ponnysar som var vilda och hur de själva har ridit in dom. Det får mig att dra en djup djup suck... Är det bara jag?

Nu ska jag först säga att om man köper en häst och tränar upp den och ni tävlar högre eller med bättre %, well done! Bra jobbat! GO GO GO! Jag säger inte att ni är dumma MEN personligen kliar det i kroppen varje gång någon säger att de har ridit in hästen istället för att utbilda den.

 

Jag har jobbat med unghästar i flera år, många har jag varit med och RIDIT IN, dvs suttit på första gångerna och hela den grejen, lärt dom att svänga och stanna, de mest grundläggande man gör med häst. Oftast låter jag min chef göra den första uppsittningen dock eftersom han har tre meter långa ben och sitter kvar om hästen får för sig att gå bananas.

 

Så här kommer skillnaden, min chef brukar göra in ridningen, sitta på dom och få ut de mesta av bockningarna (om de har några i sig) sen tar jag över och börjar utbilda hästarna. Okej jag jobbar fortfarande väldigt tidigt med hästarna men det jag vill få fram är att jag ser en väldig stor skillnad på att rida in en häst och att utbilda en häst vidare.

 

När barn (!!) skriver om deras historier med deras ponnysar hur de köpte dom och red in dom tänker jag ofta, fast gjorde ni verkligen det? Finns säkert de som har ridit in hästar och gjort grovjobbet från början helt själva, men de flesta gör inte det och det brukar komma fram i bloggen länge fram, att när de köptes var faktist hästarna suttna på, hade ridits i alla gångarter osv.

 

Nej kiddos, jag gillar inte att läsa bloggar där ni höjer er själva och era prestationer till skyarna, det känns så genomskinligt, utan skriv ärligt, "ny häst och den har gjort detta och detta innan nu ska jag försöka utveckla den vidare" DET är något jag gillar att läsa.

 

Åter igen, well done på alla er som har tagit era ponnysar och hästar från L:c till FEI eller hur långt det nu gick, ni är duktiga! MEN säg inte att ni har ridit in hästen när ni inte har gjort det.

 

Gott Nytt År på er!
Hoppas ni hade en bra nyår, personligen var det den lugnaste nyår jag har haft i hela mitt liv, men det var skönt att inte vakna med en galen baksmälla!
S